Wilhelm Steinitz – schackets förste världsmästare

Föddmaj 1836, Prag
Död12 augusti 1900, New York
LandÖsterrike, senare USA
Världsmästare1886–1894
I raden av världsmästareNummer 1 av 18
Högsta ratingIngen FIDE-rating
FIDE:s officiella listor började i juli 1971

Vägen till titeln

Steinitz föddes i Prag. År 1862 spelade han sin första stora turnering i London, och sedan blev han kvar i England. 1866 vann han en match mot tysken Adolf Anderssen, som då räknades som världens starkaste spelare. Från och med då såg många Steinitz som den bäste i världen, men någon officiell titel fanns inte än.

År 1883 flyttade han till USA, och 1888 blev han amerikansk medborgare.

VM-matcherna

Steinitz poäng står först, sedan vinster (+), förluster (−) och remier (=) i de långa partierna. Ett särspel i snabbschack står för sig.
År	Mot	Resultat	Var
1886	Johannes Zukertort	12½–7½ (+10 −5 =5) Blev världsmästare	New York, Saint Louis och New Orleans
1889	Michail Tjigorin	10½–6½ (+10 −6 =1) Behöll titeln	Havanna
1890–1891	Isidor Gunsberg	10½–8½ (+6 −4 =9) Behöll titeln	New York
1892	Michail Tjigorin	12½–10½ (+10 −8 =5) Behöll titeln	Havanna
1894	Emanuel Lasker	7–12 (+5 −10 =4) Förlorade titeln	New York, Philadelphia och Montréal
1896–1897	Emanuel Lasker	4½–12½ (+2 −10 =5) Förlorade	Moskva

Den första VM-matchen

År 1886 möttes Steinitz och Johannes Zukertort i den första match som alla schackhistoriker räknar som en VM-match. Den spelades i tre städer, New York, Saint Louis och New Orleans, och den som först vann tio partier skulle vinna.

Det började illa. Efter fem partier hade Zukertort vunnit fyra och Steinitz ett. Sedan vände det helt: av de femton sista partierna vann Zukertort bara ett. Steinitz vann matchen med tio vinster mot fem.

Så spelade han

Före Steinitz älskade schackspelarna snabba angrepp och djärva offer. Steinitz menade att ett angrepp måste förberedas: först ska pjäserna stå bra, sedan kan anfallet komma. Han samlade små fördelar, en svag bonde här och en bättre ruta där, tills de räckte för att vinna.

Ofta tog han emot motståndarens offer och försvarade sig lugnt. Det tyckte många var tråkigt på hans tid, men nästa generation av mästare byggde vidare på hans idéer.

Efteråt

Steinitz försvarade titeln tre gånger: mot Michail Tjigorin i Havanna 1889 och 1892, och mot Isidor Gunsberg i New York 1890–1891. År 1894 förlorade han den till Emanuel Lasker, som var 32 år yngre, och returmatchen i Moskva 1896–1897 vann Lasker ännu tydligare.

Mellan de två matcherna spelade Steinitz ett av sina mest kända partier, mot Curt von Bardeleben i Hastings 1895. Han dog i New York 1900.

Steinitz partier här

Steinitz mot von Bardeleben, Hastings 1895. Efter 22.Txe7+: alla fyra vita pjäserna står i slag, men svart kan inte ta någon av dem utan att förlora.

Steinitz mot von Bardeleben, Hastings 1895 (1895, Steinitz hade de vita pjäserna). Spela som Steinitz: gissa dragen, ett i taget.

Källor

Wikipedia (engelska): Wilhelm Steinitz
Store norske leksikon: Wilhelm Steinitz
OlimpBase: VM-matcherna 1886–1897 (resultat parti för parti)
PGN Mentor: VM-matchernas partier

Uppgifterna på sidan är hämtade ur källorna ovan och jämförda med varandra. Där källorna säger olika saker står bara det de är överens om. Matchresultaten är dessutom kontrollerade mot partierna själva.

Uppdaterad 8 november 2026