- VitWilhelm Steinitz
- SvartCurt von Bardeleben
- VarHastings
- När17 augusti 1895
- SammanhangHastingsturneringen 1895, rond 10
- Resultat1–0, vit vann
- ÖppningItalienskt parti, Giuoco piano (C54)
- Längd25 drag
Sommaren 1895 samlades nästan alla världens bästa spelare i den engelska kuststaden Hastings. Turneringen pågick från 5 augusti till 2 september, och de 22 deltagarna mötte varandra en gång var. Den räknas som en av 1800-talets starkaste turneringar.
Partiet mellan Wilhelm Steinitz och Curt von Bardeleben spelades i tionde ronden, den 17 augusti. Det var mycket varmt, står det i turneringsboken. Von Bardeleben hade inte förlorat något parti dittills i turneringen.
Turneringen vanns överraskande av den unge amerikanen Harry Nelson Pillsbury, före Michail Tjigorin och världsmästaren Emanuel Lasker. Steinitz slutade femma och von Bardeleben sjua. Enligt tidskriften The Chess Monthly blev von Bardeleben så nedslagen av förlusten mot Steinitz att han hade lämnat turneringen om han inte hade övertalats att stanna.
Spelarna
Wilhelm Steinitz (1836–1900) föddes i Prag och blev den förste officielle världsmästaren. Han hade titeln från 1886 till 1894, då han förlorade den till Emanuel Lasker. Steinitz visade att ett tålmodigt, positionellt spel kunde slå de vilda angrepp som var på modet, och nästa generation av mästare erkände vad de hade lärt sig av honom. Han förlorade ingen match på 32 år, men levde hela livet i fattigdom. I Hastings var han 59 år.
Curt von Bardeleben (1861–1924) var en tysk mästare och journalist från en adlig familj, född i Berlin. Han delade segern i Leipzig 1888 och i Kiel 1893 och var redaktör för tidskriften Deutsche Schachzeitung 1887–1891. I Hastings slog han världsmästaren Lasker.
Partiet drag för drag
Bläddra med pilarna eller tryck på ett drag. Prickade drag har en kommentar.
- 1.
- 2.
- 3.
- 4.
- 5.
- 6.
- 7.
- 8.
- 9.
- 10.
- 11.
- 12.
- 13.
- 14.
- 15.
- 16.
- 17.
- 18.
- 19.
- 20.
- 21.
- 22.
- 23.
- 24.
- 25.…
Ögonblicken som avgjorde
Slutet
Von Bardeleben gav aldrig upp. Enligt W.H.K. Pollock, som själv spelade i turneringen, gick han från bordet efter 25.Txh7+ utan att ge upp, och Steinitz tilldömdes vinsten när betänketiden var slut. Efteråt förklarade von Bardeleben för Steinitz att han ville protestera mot att publiken applåderade den som vann. En av turneringens funktionärer mindes långt senare att Steinitz fick vänta i femtio minuter och sedan visade åskådarna hur han vann i alla varianter. Efter 25…Kg8 26.Tg7+ Kh8 blir det matt i nio drag: 27.Dh4+ Kxg7 28.Dh7+ Kf8 29.Dh8+ Ke7 30.Dg7+ Ke8 31.Dg8+ Ke7 32.Df7+ Kd8 33.Df8+ De8 34.Sf7+ Kd7 35.Dd6#. Svart kan bara undvika matten genom att förlora damen.
Därför är partiet berömt
Partiet fick turneringens första skönhetspris. När Steinitz spelar 22.Txe7+ står alla hans pjäser i slag, och ändå kan svart inte ta någon av dem. Sedan ger tornet schack efter schack precis framför den svarta kungen, och svart har inget bra sätt att slå det.
Slutet har blivit allt mer dramatiskt i återberättelserna. Schackhistorikern Edward Winter har gått igenom källorna från 1895, och i dem finns ingen skandal: lokaltidningarna i Hastings återgav bara dragen, och Pollocks korta anteckning är den äldsta beskrivningen av hur partiet slutade. Men ett av schackets mest kända partier har alltså ingen uppgivning, bara ett tomt bord och en klocka som gick.
Hela partiet med kommentarer som text
1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Lc4 Lc5 4. c3 Vit förbereder d4 för att bygga ett bondecentrum. Öppningen heter Giuoco piano, ”det lugna spelet” på italienska. 4… Sf6 5. d4 exd4 6. cxd4 Lb4+ Schack. Vit kan byta löpare med 7.Ld2 eller ställa springaren emellan med 7.Sc3 och låta bonden på e4 stå i slag. Steinitz väljer det senare. 7. Sc3 d5 Svart tar inte bonden utan slår tillbaka i centrum. 8. exd5 Sxd5 9. 0-0 Le6 10. Lg5 Le7 11. Lxd5 Tre par lätta pjäser byts av på tre drag. Kvar blir en öppen e-linje, och på den står svarts kung. 11… Lxd5 12. Sxd5 Dxd5 13. Lxe7 Sxe7 14. Te1 Springaren på e7 är spikad mot kungen. Rockerar svart, slår tornet springaren. 14… f6 15. De2 Dd7 16. Tac1 c6 Ett misstag enligt senare analys. Med 16…Kf7 hade svart flyttat kungen ur spikningen och kunnat få in tornet från h8 i spelet. 17. d5 Ett bondeoffer. Vit öppnar linjerna mot kungen, som står kvar i mitten. 17… cxd5 18. Sd4 Kf7 Kungen lämnar e-linjen, så att springaren inte längre är spikad. 19. Se6 Springaren tränger in på e6, mitt i svarts läger. 19… Thc8 20. Dg4 Damen hotar Dxg7+. 20… g6 21. Sg5+ Schack. Springaren kan inte slås: efter 21…fxg5 tar damen på g4 den svarta damen på d7. 21… Ke8 22. Txe7+ Det berömda draget. Nu står alla fyra vita pjäserna i slag: tornet på e7, damen på g4, springaren på g5 och tornet på c1. Svart står i schack och har fyra drag. 22…Dxe7 och 22…Kxe7 förlorar material, och 22…Kd8 går in i 23.Dxd7#. 22… Kf8 Nu hotar svart själv …Txc1+. Vit måste fortsätta att ge schack. 23. Tf7+ Kungen kan inte slå tornet, eftersom springaren på g5 skyddar f7. 23… Kg8 24. Tg7+ Nu kan kungen slå, men efter 24…Kxg7 tar damen svarts dam på d7 med schack. 24… Kh8 25. Txh7+ Tornet tar en bonde med schack, och springaren skyddar h7. Här gick von Bardeleben från bordet. Han kom aldrig tillbaka.
PGN – partiet som text för andra schackprogram
[Event "Hastingsturneringen 1895, rond 10"] [Site "Hastings"] [Date "1895.08.17"] [Round "?"] [White "Wilhelm Steinitz"] [Black "Curt von Bardeleben"] [Result "1-0"] [ECO "C54"] 1. e4 e5 2. Nf3 Nc6 3. Bc4 Bc5 4. c3 Nf6 5. d4 exd4 6. cxd4 Bb4+ 7. Nc3 d5 8. exd5 Nxd5 9. O-O Be6 10. Bg5 Be7 11. Bxd5 Bxd5 12. Nxd5 Qxd5 13. Bxe7 Nxe7 14. Re1 f6 15. Qe2 Qd7 16. Rac1 c6 17. d5 cxd5 18. Nd4 Kf7 19. Ne6 Rhc8 20. Qg4 g6 21. Ng5+ Ke8 22. Rxe7+ Kf8 23. Rf7+ Kg8 24. Rg7+ Kh8 25. Rxh7+ 1-0
Källor
- Chessgames.com, Steinitz–von Bardeleben 1895
- PGN Mentor, Steinitz.pgn
- Wikipedia: Hastings 1895 chess tournament
- Edward Winter: Steinitz v von Bardeleben
Dragen jämförda i fyra källor (Chessgames, PGN Mentor, Wikipedia, Edward Winter): identiska, 49 halvdrag. Datum och rond från Chessgames, Wikipedia och Winter. Hur partiet slutade, utan att svart gav upp, från W.H.K. Pollocks anteckningar 1895 som Winter citerar. Varje drag är dessutom kontrollerat med chess.js.
Uppdaterad 28 oktober 2026
Wilhelm Steinitz har de vita pjäserna, Curt von Bardeleben de svarta.