Det historikerna vet
Var spelet uppstod och vem som först spelade det vet ingen. De äldsta texter som nämner schack är från början av 600-talet och kommer från nordvästra Indien, Persien och den arabiska världen. Den äldsta som säkert går att datera är den indiske författaren Banas text om kung Harsha, från omkring 625–645.
Redan de gamla persiska och arabiska författarna var överens om att spelet kom från Indien. Men namnen på uppfinnarna i deras berättelser är påhittade, skrev den engelske schackhistorikern H. J. R. Murray 1913. Hur spelet sedan spreds står under Hur gammalt är schack? och i schackets historia.
Vismannen och vetekornen
Den mest kända legenden handlar om en indisk vis man som hittade på schack åt sin kung. Han fick välja belöning och bad om vete: ett korn på första rutan, två på den andra, fyra på den tredje och så vidare, dubbelt så många för varje ruta. Kungen tyckte att det lät blygsamt, tills han förstod hur mycket det blev.
Det blir 18 446 744 073 709 551 615 korn, alltså två upphöjt till 64, minus ett. Det är drygt 18 triljoner. Murray återgav en uträkning från 1905: kornen skulle täcka hela England 38,4 fot högt, nästan tolv meter.
Legenden finns i flera arabiska texter. I den som Ibn Khallikan skrev ned på 1200-talet heter vismannen Sissa. Murray återger äldre versioner, den äldsta från slutet av 800-talet, med andra namn.
Fler legender
I den persiska nationaleposet Shahnameh finns två berättelser om schack. I den ena skickar en indisk kung spelet till Persien som en gåta: ingen vet hur pjäserna går, och den vise Buzurjmihr måste lista ut det. I den andra skapas spelet för att visa en drottning hur hennes son dog i ett krig mot sin halvbror, utan ett enda sår. Han dog av trötthet, omringad av fienden. Dikten säger det med det persiska ordet māt, ungefär hjälplös eller slagen, och det ordet finns kvar i schackmatt.
I Europa fick spelet senare andra uppfinnare, bland dem grekiska hjältar som Palamedes och Odysseus. Inget av det har stöd i källorna.
En armé i fyra delar
Ordet chaturanga betyder ungefär ”fyra delar” och syftar på en indisk armé: elefanter, vagnar, ryttare och fotsoldater. De finns kvar på brädet än i dag, som löpare, torn, springare och bönder. Hur de fick sina namn står under Varför heter schackpjäserna som de gör?
Källor
- H. J. R. Murray: A History of Chess (1913), kapitel 1, 2, 8 och 12 (s. 26, 52–53, 155–159, 207–219)
- Encyclopaedia Britannica, 11:e upplagan (1911): Chess
- Ibn Khallikan: Biographical Dictionary, i översättning av de Slane, band 3 (1868), s. 69–71
- Wikipedia (engelska): History of chess; Chaturanga; Wheat and chessboard problem
- Michael Mark: The Beginnings of Chess, i Ancient Board Games in Perspective (2007)
- Antalet korn är också uträknat i sajtens egna test
Uppgifterna på sidan är hämtade ur källorna ovan och, där det går, jämförda mellan flera källor. Där källorna säger olika saker säger vi mindre eller skriver vad var och en säger. Ett tal som är en uppskattning säger vems det är, och ett räknat tal står med sitt datum.
Uppdaterad 14 november 2026