Operamatt: tornet på bakre raden, skyddat av en löpare

Så ser den ut

Kungen står kvar i mitten, på e8, och har inte rockerat. Ett torn går in på d8 och schackar. Kungen kan inte slå det, för en löpare på g5 skyddar tornet, och samma löpare tar e7. Tornet tar d7, och på f7 och f8 står kungens egna pjäser.

Det är en nära släkting till plaskmatten: matt på bakre raden. Skillnaden är att tornet här står tätt intill kungen och behöver en löpare som skyddar det.

Operapartiet, Paris 1858

Hösten 1858 satt den unge amerikanen Paul Morphy i en loge på operan i Paris och spelade mot två adelsmän, hertigen av Braunschweig och greve Isouard, som valde svarts drag tillsammans. Morphy fick snabbt ut sina pjäser, offrade springare, torn och dam, och i sjuttonde draget satte han matt med ett torn och en löpare. Den amerikanske mästaren Frank Marshall kallade det 1932 för det mest berömda partiet genom tiderna.

Prova själv att hitta Morphys slut:

Hela partiet, med bakgrund och kommentarer, finns under Operapartiet.

Vi har inte hittat något svenskt namn på mönstret i svensk schacklitteratur. På engelska heter det Opera mate, och vi använder samma namn på svenska: operamatt, efter Operapartiet.

Se den komma, och försvara dig

• Kungen kvar i mitten. Operamatten drabbar en kung som inte har rockerat. Rockera i tid.
• En öppen linje mot bakre raden. Ett torn på en öppen d-linje eller e-linje kan nå åttonde raden i ett drag.
• En löpare som siktar mot d8 och e7. Står motståndarens löpare på g5 är rutan bredvid kungen redan tagen. Jaga bort den, eller byt den.
• Spikade pjäser. I Operapartiet var svarts pjäser spikade och kunde inte försvara. Lös upp spikar innan det är för sent.

Uppdaterad 14 november 2026