- VitPaul Morphy
- Svarthertigen av Braunschweig och greve Isouard
- VarParis, Salle Ventadour
- Näroktober eller november 1858
- SammanhangKonsultationsparti: hertigen och greven valde svarts drag tillsammans
- Resultat1–0, vit vann
- ÖppningPhilidors försvar (C41)
- Längd17 drag
Hösten 1858 var den unge amerikanen Paul Morphy i Europa för att möta kontinentens bästa spelare. En kväll i oktober eller november spelade han i hertigen av Braunschweigs loge på den italienska operan i Salle Ventadour i Paris, mot hertigen och den franske greven Isouard de Vauvenargues. De två adelsmännen spelade svart tillsammans och kom överens om varje drag, ett så kallat konsultationsparti.
Vilken opera som spelades är omstritt. Frederick Milnes Edge, som skrev en bok om Morphys Europaresa, berättade om en kväll i hertigens loge under Norma, där Morphy satt med ryggen mot scenen och, musikälskare som han var, helst hade sluppit schacket. Max Lange och David Lawson skrev i stället att partiet spelades under Barberaren i Sevilla, och enligt Lawson gäller Edges berättelse ett tidigare tillfälle. Säkrast är tidpunkten: oktober eller november 1858.
Hertigen var känd för att spela schack på operan. Redan i november 1857 skrev tidningarna att han hade väckt skandal genom att spela schack under en föreställning av La traviata och föra så mycket oväsen att teaterchefen fick be honom vara tyst.
Spelarna
Paul Morphy (1837–1884) från New Orleans var 21 år. Under sin korta karriär i slutet av 1850-talet erkändes han som världens främste schackmästare. Han hade vunnit den första amerikanska schackkongressen 1857 och vann under sin Europaresa matcher mot de flesta ledande engelska och franska spelarna och mot Adolf Anderssen, alla med stora marginaler. 1859 åkte han hem, och med tiden lämnade han tävlingsschacket helt.
Karl II av Braunschweig (1804–1873) var hertig av Braunschweig från 1815 till 1830. Greve Isouard de Vauvenargues var en fransk aristokrat. Båda var amatörer, och mot Morphy hade de svårt även tillsammans.
Partiet drag för drag
Bläddra med pilarna eller tryck på ett drag. Prickade drag har en kommentar.
- 1.
- 2.
- 3.
- 4.
- 5.
- 6.
- 7.
- 8.
- 9.
- 10.
- 11.
- 12.
- 13.
- 14.
- 15.
- 16.
- 17.…
Ögonblicken som avgjorde
Slutet
Därför är partiet berömt
Operapartiet används än i dag av schacklärare för att visa hur mycket utveckling betyder. Svart flyttar damen och löparen tidigt och byter av, vit sätter pjäs efter pjäs i spel, och när linjerna öppnas är det bara vits pjäser som är med. ”Utan tvivel var motståndet svagt”, skrev schackskribenten Philip W. Sergeant, ”men Morphys sätt att besegra det var vackert logiskt: en damaskenerklinga som skär genom en sidenkudde.”
Mattbilden kallas ibland på engelska the opera mate, efter partiet. Morphy har bara ett torn och en löpare kvar, och båda behövs.
Hela partiet med kommentarer som text
1. e4 e5 2. Sf3 d6 Philidors försvar, uppkallat efter François-André Danican Philidor, 1700-talets ledande schackmästare, som också var en uppskattad operakompositör. Öppningen är solid men lite passiv. 3. d4 Lg4 Draget har länge ansetts underlägset. Bobby Fischer kallade det svagt i sin analys av partiet. 4. dxe5 Lxf3 Slår svart i stället med 4…dxe5 kommer 5.Dxd8+ Kxd8 6.Sxe5: vit vinner en bonde och svart har förlorat rätten att rockera. 5. Dxf3 Morphy tar tillbaka med damen och behåller damerna på brädet. När svart tar tillbaka bonden på e5 leder vit klart i utvecklingen. 5… dxe5 6. Lc4 Sf6 Ett naturligt utvecklingsdrag som möter en överraskande vederläggning. Steinitz skrev att 3…Lg4 inte var bra, ”och det här är värre”. 7. Db3 Nu angrips både b7 och f7. Damen hotar b7 direkt, och mot f7 samverkar den med löparen på c4. 7… De7 Svarts enda rimliga drag. Damen skyddar f7 men stänger samtidigt in löparen på f8. 8. Sc3 Vit hade kunnat vinna material, till exempel med 8.Dxb7 eller 8.Lxf7+. ”Men det hade varit en slaktares metod, inte en konstnärs”, skrev Emanuel Lasker. Morphy väljer utveckling och initiativ. 8… c6 9. Lg5 b5 Svart vill jaga bort löparen på c4 och vinna tid, men draget tillåter ett starkt offer. 10. Sxb5 Morphy offrar springaren hellre än att backa. Steinitz kallade draget ”den första länken i kedjan av en mycket vacker kombination”. 10… cxb5 11. Lxb5+ Löparen ger schack. Svart ställer springaren emellan på d7, där den blir spikad mot kungen. 11… Sbd7 12. 0-0-0 Lång rockad sätter tornet direkt på den öppna d-linjen. Springaren på d7 är spikad mot kungen och springaren på f6 mot damen. 12… Td8 13. Txd7 Tornet offras för att slå bort ännu en försvarare. Steinitz kallade draget ”allsmäktigt och exakt”. 13… Txd7 14. Td1 Ett nytt torn på d-linjen. Tornet på d7 är spikat mot kungen, och springaren som skyddar det är själv spikad mot damen. 14… De6 Svart försöker lösa spiken och erbjuder damavbyte. 15. Lxd7+ Löparen slår tornet med schack. 15… Sxd7 16. Db8+ Damoffret. Springaren måste ta, och då öppnas d-linjen för tornet. ”En gnistrande avslutning”, skrev Savielly Tartakower. 16… Sxb8 17. Td8# Matt. Tornet ger schack, skyddat av löparen på g5, som också bevakar e7. Alla vita pjäser som finns kvar, utom kungen, är med i matten.
PGN – partiet som text för andra schackprogram
[Event "Konsultationsparti: hertigen och greven valde svarts drag tillsammans"] [Site "Paris, Salle Ventadour"] [Date "1858.??.??"] [Round "?"] [White "Paul Morphy"] [Black "hertigen av Braunschweig och greve Isouard"] [Result "1-0"] [ECO "C41"] 1. e4 e5 2. Nf3 d6 3. d4 Bg4 4. dxe5 Bxf3 5. Qxf3 dxe5 6. Bc4 Nf6 7. Qb3 Qe7 8. Nc3 c6 9. Bg5 b5 10. Nxb5 cxb5 11. Bxb5+ Nbd7 12. O-O-O Rd8 13. Rxd7 Rxd7 14. Rd1 Qe6 15. Bxd7+ Nxd7 16. Qb8+ Nxb8 17. Rd8# 1-0
Källor
Dragen jämförda i tre källor (Chessgames, Wikipedia, PGN Mentor): identiska, 33 halvdrag. Plats och tid (Salle Ventadour, oktober eller november 1858) från Wikipedia. Varje drag är dessutom kontrollerat med chess.js.
Uppdaterad 28 oktober 2026
Paul Morphy har de vita pjäserna, hertigen av Braunschweig och greve Isouard de svarta.