Schackdags

Réti mot Aljechin, Baden-Baden 1925

Richard Réti tackar nej till remi, och Alexander Aljechin svarar med en kombination som Max Euwe senare kallade den djupaste i sitt slag. Ett svart torn ställer sig på e3, där det kan slås, och blir stående där i flera drag.

  • VitRichard Réti
  • SvartAlexander Aljechin
  • VarBaden-Baden
  • När25 april 1925
  • SammanhangTurneringen i Baden-Baden 1925
  • Resultat0–1, svart vann
  • ÖppningBenkös öppning (A00)
  • Längd42 drag

Våren 1925 spelades en stor internationell turnering i kurorten Baden-Baden i Tyskland. Alexander Aljechin vann den utan att förlora ett enda parti: tolv vinster och åtta remier.

Mot Richard Réti hade Aljechin svart. Réti var en av de ledande inom den hypermoderna skolan, och han öppnade med 1.g3 för att ställa sin löpare på den långa diagonalen. Kring den löparen kom partiet att handla.

Två dagar efter partiet, som spelades den 25 april, skrev Réti om det i den argentinska tidningen La Prensa. Aljechin kommenterade det i flera tidskrifter och böcker. Deras versioner av dragen skiljer sig åt, se rutan längre ner.

Spelarna

Richard Réti (1889–1929) föddes i Österrike-Ungern, i dag Slovakien. Han var en av hypermodernismens ledande företrädare, både vid brädet och som skribent. Samma år, 1925, satte han världsrekord i blindsimultan med 29 partier samtidigt. Han komponerade också en av de mest kända slutspelsstudierna, som finns på vår sida om kvadratregeln. Han dog i Prag 1929, bara 40 år gammal.

Alexander Aljechin (1892–1946) var 32 år. Två år senare slog han Capablanca i Buenos Aires och blev världsmästare.

Läs mer om Alexander Aljechin bland schackets storspelare.

Partiet drag för drag

Bläddra med pilarna eller tryck på ett drag. Prickade drag har en kommentar.

hgfedcba12345678

Richard Réti har de vita pjäserna, Alexander Aljechin de svarta.

  1. 1.
  2. 2.
  3. 3.
  4. 4.
  5. 5.
  6. 6.
  7. 7.
  8. 8.
  9. 9.
  10. 10.
  11. 11.
  12. 12.
  13. 13.
  14. 14.
  15. 15.
  16. 16.
  17. 17.
  18. 18.
  19. 19.
  20. 20.
  21. 21.
  22. 22.
  23. 23.
  24. 24.
  25. 25.
  26. 26.
  27. 27.
  28. 28.
  29. 29.
  30. 30.
  31. 31.
  32. 32.
  33. 33.
  34. 34.
  35. 35.
  36. 36.
  37. 37.
  38. 38.
  39. 39.
  40. 40.
  41. 41.
  42. 42.
Öppna på analysbrädet

Se partiet på det levande brädet

Spela som Aljechin

Gissa dragen som Aljechin spelade, ett i taget. Samma drag som i partiet ger två poäng, och ett drag som Lavi tycker är ungefär lika bra ger en. Motståndarens drag och partiets kommentarer kommer efter hand.

Spela som AljechinSpela som Réti

Ögonblicken som avgjorde

hgfedcba12345678
Efter 22.Lh1: Réti vägrar remi och drar tillbaka löparen till h1.
hgfedcba12345678
Efter 28…Te3: tornet kan slås av f-bonden, men det blir stående.

Slutet

hgfedcba12345678
Slutställningen efter 42…Sd4. Vit gav upp efter 42…Sd4.

Partiet finns i tre tryckta versioner, som skiljer sig åt i hur många gånger löparna gick fram och tillbaka på drag 17–21, och därför i alla dragnummer efter det. Vi följer Siegbert Tarraschs turneringsbok från 1925. Där går löparna fram och tillbaka tre gånger, och partiet slutar med 42…Sd4. Samma dragnummer har Réti själv i sina kommentarer i den argentinska tidningen La Prensa, skrivna två dagar efter partiet. Aljechins egna kommentarer från maj 1925 och de flesta andra tryck från samma år har en upprepning mindre och slutar med 40…Sd4, och det är den versionen som de flesta böcker återger. Två tyskspråkiga tidskrifter från 1925 har ingen upprepning alls och slutar med 38…Sd4. Vilken version som är den rätta vet ingen säkert. Från 22.Lh1 är dragen desamma i alla tre.

Därför är partiet berömt

Aljechin valde själv det här partiet som sitt bästa. Den amerikanske mästaren Frank Marshall frågade honom efter turneringen i New York 1927 vilket parti han ansåg vara sitt bästa, och skrev att han blev glad när Aljechin valde partiet mot Réti i Baden-Baden: Marshall hade själv varit där och sett det spelas. År 1939 skrev Aljechin att detta och partiet mot Bogoljubov i Hastings 1922 var de mest briljanta turneringspartierna i hans karriär.

Max Euwe kallade det ”den djupaste strategiska kombinationen med torn och lätta pjäser som någonsin spelats”. Den nederländske stormästaren Jan Timman har berättat att partiet, som han läste i en av Euwes böcker, aldrig slutade att förundra honom: det svarta tornet som dyker upp på e3 och blir stående där, i slag, i flera drag.

Hela partiet med kommentarer som text

1. g3 Löparen ska till g2, där den siktar längs den långa diagonalen mot svarts damflygel. Draget kallas i dag Benkös öppning, efter Pál Benkő, som föddes tre år efter det här partiet och vann med det mot både Fischer och Tal 1962. 1… e5 2. Sf3 e4 3. Sd4 d5 4. d3 exd3 5. Dxd3 Sf6 6. Lg2 Lb4+ 7. Ld2 Lxd2+ 8. Sxd2 0-0 9. c4 Sa6 10. cxd5 Sb4 11. Dc4 Sbxd5 12. S2b3 c6 13. 0-0 Te8 14. Tfd1 Lg4 15. Td2 Dc8 16. Sc5 Lh3 Svart erbjuder byte av vits löpare på g2. 17. Lf3 Lg4 Aljechin skrev om ställningen: vit måste välja mellan att byta bort sin älskade fianchettolöpare, att gå med på remi genom dragupprepning, ”vilket i ett så tidigt skede alltid betyder en moralisk förlust för den som har vit”, eller att ställa löparen på en sämre ruta, h1. 18. Lg2 Lh3 19. Lf3 Lg4 20. Lg2 Lh3 Samma ställning har nu uppstått för tredje gången. Med dagens regler hade spelarna kunnat begära remi. Hur regeln tolkades 1925 är oklart. 21. Lf3 Lg4 Enligt Réti erbjöd Aljechin remi här. 22. Lh1 Réti tackar nej och drar tillbaka löparen till h1. ”Äntligen!” skrev Aljechin. 22… h5 Svart använder tiden till att gå fram med h-bonden mot den vita kungen. 23. b4 a6 24. Tc1 h4 25. a4 hxg3 26. hxg3 Dc7 27. b5 axb5 28. axb5 Te3 Tornet ställer sig där f-bonden kan slå det, och det blir stående där i flera drag. Det kan inte tas: efter 29.fxe3 Dxg3+ sätter svart snart matt. 29. Sf3 Réti kallade själv draget sitt tredje misstag, och det ödesdigra. Med 29.Lf3, skrev han, hade han fått ett bra parti. Det stämmer att 29.Lf3 hade hållit ställningen ungefär jämn. Efter 29.Sf3 står svart klart bättre. 29… cxb5 30. Dxb5 Sc3 Springaren hoppar in på c3 och angriper både damen på b5 och bonden på e2. 31. Dxb7 Dxb7 32. Sxb7 Sxe2+ Springaren slår på e2 med schack. 33. Kh2 Se4 34. Tc4 Sxf2 Nu är f-bonden borta, och tornet på e3 står inte längre i slag. Det har stått där i sex drag. 35. Lg2 Le6 36. Tcc2 Sg4+ 37. Kh3 Se5+ 38. Kh2 Txf3 Tornet slår springaren på f3. 39. Txe2 Sg4+ 40. Kh3 Se3+ 41. Kh2 Sxc2 42. Lxf3 Sd4 Réti gav upp. Springaren angriper både tornet på e2 och löparen på f3, och vit förlorar mer material.

PGN – partiet som text för andra schackprogram
[Event "Turneringen i Baden-Baden 1925"]
[Site "Baden-Baden"]
[Date "1925.04.25"]
[Round "?"]
[White "Richard Réti"]
[Black "Alexander Aljechin"]
[Result "0-1"]
[ECO "A00"]

1. g3 e5 2. Nf3 e4 3. Nd4 d5 4. d3 exd3 5. Qxd3 Nf6 6. Bg2 Bb4+ 7. Bd2 Bxd2+ 8. Nxd2 O-O 9. c4 Na6 10. cxd5 Nb4 11. Qc4 Nbxd5 12. N2b3 c6 13. O-O Re8 14. Rfd1 Bg4 15. Rd2 Qc8 16. Nc5 Bh3 17. Bf3 Bg4 18. Bg2 Bh3 19. Bf3 Bg4 20. Bg2 Bh3 21. Bf3 Bg4 22. Bh1 h5 23. b4 a6 24. Rc1 h4 25. a4 hxg3 26. hxg3 Qc7 27. b5 axb5 28. axb5 Re3 29. Nf3 cxb5 30. Qxb5 Nc3 31. Qxb7 Qxb7 32. Nxb7 Nxe2+ 33. Kh2 Ne4 34. Rc4 Nxf2 35. Bg2 Be6 36. Rcc2 Ng4+ 37. Kh3 Ne5+ 38. Kh2 Rxf3 39. Rxe2 Ng4+ 40. Kh3 Ne3+ 41. Kh2 Nxc2 42. Bxf3 Nd4 0-1

Ladda ner .pgn

Källor

  • Edward Winter: Réti v Alekhine, Baden-Baden, 1925 (de tre versionerna och deras källor, Rétis kommentarer i La Prensa enligt Christian Sánchez)
  • PGN Mentor, Alekhine.pgn
  • Edward Winter: Chess Notes 3784 (Chernev om partiet)
  • Wikipedia: Alexander Alekhine (turneringsresultaten)
  • Wikipedia: Richard Réti
  • Wikipedia: King's Fianchetto Opening (1.g3, även kallat Benkös öppning; Benkö mot Fischer och Tal i Curaçao 1962)
  • Wikipedia: Pal Benko (född 1928)

Edward Winter har hittat tre tryckta versioner av partiet. Vi följer version A, ur Siegbert Tarraschs turneringsbok (Berlin 1925) och turneringsboken från Caissa Editions (1991): den är tecken för tecken identisk med Winters återgivning, 84 halvdrag. Réti gav upp efter 42…Sd4. Vi har valt den eftersom två källor som stod partiet nära stämmer överens: Tarraschs turneringsbok från samma år och Réti själv, som i La Prensa skrev att …h5 spelades i drag 22, efter att Aljechin erbjudit remi i draget före, och som numrerar sina egna misstag (24.Tc1, 27.b5, 29.Sf3) på samma sätt. Version B, med upprepningen en gång kortare, har Aljechins egna kommentarer (L’Echiquier, maj 1925, och hans böcker) och de flesta andra tryck från 1925, bland dem Rubinsteins återgivning i La Nation Belge; Rubinstein spelade själv i turneringen. Version C, utan upprepning, står i Wiener Schachzeitung och Deutsche Schachzeitung från maj 1925. Winter skriver att det i dag inte går att veta vilken version som är den rätta. PGN Mentor har version B och lägger dessutom till två drag, 41.Tf2 Sxf3+ 42.Txf3 Ld5, som ingen av Winters tryckta källor har. Från 22.Lh1 (20.Lh1 i version B) är alla versioner identiska drag för drag. Datumet, 25 april 1925, kommer från Sánchez genomgång av Rétis artikel, som Winter citerar. Datorn har dessutom spelat upp varje drag och kontrollerat det mot schackreglerna.

Alla kända partier

Uppdaterad 14 november 2026