- VitAdolf Anderssen
- SvartJean Dufresne
- Vartroligen Berlin
- När1852
- SammanhangTroligen ett vänskapsparti
- Resultat1–0, vit vann
- ÖppningEvansgambit (C52)
- Längd24 drag
Det eviggröna partiet var troligen ett vänskapsparti. Det brukar antas att det spelades i Berlin, där Jean Dufresne bodde och dit Adolf Anderssen ofta reste, men när partiet publicerades i Deutsche Schachzeitung i september och oktober 1852 stod det ingenting om omständigheterna.
Redan 1853 analyserade den engelske mästaren Howard Staunton partiet och kom fram till att svart var förlorad i alla de alternativ i drag 19 som han undersökte. Namnet kom senare. När Anderssen dog 1879 skrev Wilhelm Steinitz en minnestext i den engelska tidningen The Field, och om draget 19.Tad1 skrev han att det var ”en eviggrön i den bortgångne schackhjältens lagerkrans”.
Spelarna
Adolf Anderssen (1818–1879) från Breslau var matematiklärare till yrket. Året innan hade han vunnit den första stora internationella turneringen, i London 1851, och han räknades av många som världens bäste spelare. Samma år spelade han det odödliga partiet.
Jean Dufresne (1829–1893) föddes och dog i Berlin. Han var journalist och skrev flera schackböcker. Hans Kleines Lehrbuch des Schachspiels från 1881, i Tyskland kallad ”den lille Dufresne”, kom ut i många upplagor och lärde flera generationer att spela. Fysikern Werner Heisenberg kallade den i ett brev till Paul Dirac 1929 för ”den bästa boken om schackteori”. Dufresne nådde inte Anderssens klass, men han var en stark spelare.
Partiet drag för drag
Bläddra med pilarna eller tryck på ett drag. Prickade drag har en kommentar.
- 1.
- 2.
- 3.
- 4.
- 5.
- 6.
- 7.
- 8.
- 9.
- 10.
- 11.
- 12.
- 13.
- 14.
- 15.
- 16.
- 17.
- 18.
- 19.
- 20.
- 21.
- 22.
- 23.
- 24.…
Ögonblicken som avgjorde
Slutet
I den första publiceringen, i Deutsche Schachzeitung 1852, stod bara att vit sätter matt i fyra drag. Det är oklart om matten 21.Dxd7+ Kxd7 22.Lf5+ Ke8 23.Ld7+ Kf8 24.Lxe7# spelades på brädet eller bara annonserades, vilket var vanligt på den tiden. Vissa källor ger 23…Kd8 i stället för 23…Kf8, med samma matt.
Därför är partiet berömt
Partiet och det odödliga partiet är Anderssens två mest kända partier. Avslutningen med tornoffer, damoffer, dubbelschack och matt med två löpare återges fortfarande i schackböcker. Savielly Tartakower kallade den ”en kombination som inte står någon annan efter i schacklitteraturen”.
Det som har gjort partiet eviggrönt även för analytikerna är 19.Tad1. Staunton, Lasker, Lipke, två sovjetiska analytiker i tidskriften 64 på 1970-talet och Garri Kasparov har alla haft sina bedömningar, och frågan om vad svart borde ha spelat i drag 19 och 20 har diskuterats i mer än ett sekel.
Hela partiet med kommentarer som text
1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Lc4 Lc5 4. b4 Evansgambiten. Vit ger en bonde för att vinna tid till utveckling. Det var en av 1800-talets populäraste öppningar. Läs mer om Evansgambit. 4… Lxb4 5. c3 La5 6. d4 exd4 Svart tar en bonde till. Ett solidare val, okänt för teorin på den tiden, är 6…d6. 7. 0-0 d3 Dufresnes favoritdrag. Svart slår inte på c3, där vits springare annars hade fått sitt bästa fält, och tvingar vit att lägga ett tempo på att slå bonden. I dag anses draget sämre än alternativen. 8. Db3 Damen och löparen på c4 riktar sig genast mot f7. 8… Df6 9. e5 Bonden kan inte slås: efter 9…Sxe5 10.Te1 vinner vit material på e-linjen. 9… Dg6 10. Te1 Sge7 11. La3 b5 I stället för att ta hand om sin egen ställning ger svart tillbaka en bonde för att få ut tornet på b-linjen med tempo. Kommentatorerna har kritiserat draget. 12. Dxb5 Tb8 13. Da4 Damen angriper löparen på a5. Svart kan inte rockera nu: då vinner 14.Lxe7 en pjäs, eftersom springaren på c6 inte kan skydda både e7 och löparen. 13… Lb6 14. Sbd2 Lb7 Enligt kommentatorerna borde svart ha rockerat genast. 15. Se4 Df5 Ett drag som förlorar tid. Emanuel Lasker föreslog 15…d2, även om vit står klart bättre även då. 16. Lxd3 Dh5 17. Sf6+ Ett dramatiskt springaroffer. Moderna analyser visar att det objektivt sett släpper en vunnen ställning till ungefär lika spel. Med 17.Sg3 hade vit vunnit material på ett enklare sätt. 17… gxf6 18. exf6 Tg8 Tornet går till den öppna g-linjen och spikar bonden på g2 mot vits kung. 19. Tad1 Det eviggröna draget. Vit bryr sig inte om att springaren på f3 hänger och gillrar i stället en djup fälla. Emanuel Lasker kallade det 1895 ”ett av de mest subtila och djupa drag som finns”, men ändrade sig senare. Analytiker har diskuterat det i mer än hundra år. 19… Dxf3 ”Vem skulle ha spelat något annat här?!” skrev den tyske mästaren Paul Lipke 1898. Vit kan inte slå tillbaka med 20.gxf3, eftersom bonden på g2 är spikad, och svart hotar både f2 och g2. 20. Txe7+ Tornoffret som inleder slutet. 20… Sxe7 Det naturliga draget förlorar direkt. Med 20…Kd8 hade svart kunnat göra mer motstånd, men vit vinner ändå. 21. Dxd7+ Nu offras damen, med schack. Svart tar den. 21… Kxd7 22. Lf5+ Dubbelschack: löparen på f5 och tornet på d1 ger schack samtidigt. Båda pjäserna står i slag, men vid dubbelschack kan bara kungen flytta. 22… Ke8 23. Ld7+ Kf8 Vissa källor ger 23…Kd8 i stället. Matten blir densamma. 24. Lxe7# Matt. Löparen på e7 skyddas av bonden på f6, löparen på d7 bevakar e8 och bonden bevakar g7. Vit har två löpare och ett torn kvar, svart har dam, två torn och två löpare.
PGN – partiet som text för andra schackprogram
[Event "Troligen ett vänskapsparti"] [Site "troligen Berlin"] [Date "1852.??.??"] [Round "?"] [White "Adolf Anderssen"] [Black "Jean Dufresne"] [Result "1-0"] [ECO "C52"] 1. e4 e5 2. Nf3 Nc6 3. Bc4 Bc5 4. b4 Bxb4 5. c3 Ba5 6. d4 exd4 7. O-O d3 8. Qb3 Qf6 9. e5 Qg6 10. Re1 Nge7 11. Ba3 b5 12. Qxb5 Rb8 13. Qa4 Bb6 14. Nbd2 Bb7 15. Ne4 Qf5 16. Bxd3 Qh5 17. Nf6+ gxf6 18. exf6 Rg8 19. Rad1 Qxf3 20. Rxe7+ Nxe7 21. Qxd7+ Kxd7 22. Bf5+ Ke8 23. Bd7+ Kf8 24. Bxe7# 1-0
Källor
Wikipedia och PGN Mentor är identiska drag för drag (47 halvdrag). Chessgames har samma 40 första halvdrag och slutar vid 20…Sxe7 med noten att slutet gavs i Schachzeitungs oktobernummer 1852. Varje drag är dessutom kontrollerat med chess.js.
Uppdaterad 28 oktober 2026
Adolf Anderssen har de vita pjäserna, Jean Dufresne de svarta.