- VitAdolf Anderssen
- SvartLionel Kieseritzky
- VarLondon
- När21 juni 1851
- SammanhangVänskapsparti, spelat under Londonturneringen 1851
- Resultat1–0, vit vann
- ÖppningAntagen kungsgambit, löpargambit (C33)
- Längd23 drag
Sommaren 1851 hölls världens första stora internationella schackturnering i London. Under ett uppehåll i turneringen spelade två av deltagarna, tysken Adolf Anderssen och Lionel Kieseritzky, som bodde i Paris, ett vänskapsparti utan någon betydelse för turneringen. Exakt var de satt vet ingen i dag.
Kieseritzky förlorade men var så imponerad att han skickade dragen till sin schackklubb i Paris. Partiet publicerades i den franska tidskriften La Régence i juli 1851. Namnet kom fyra år senare, när österrikaren Ernst Falkbeer kallade det ”det odödliga partiet”.
Spelarna
Adolf Anderssen (1818–1879) var matematiklärare i Breslau och vann Londonturneringen 1851. Efter segern räknades han av många som världens bäste spelare. Han är känd för sina djärva angrepp och offer.
Lionel Kieseritzky (1806–1853) bodde i Frankrike och gav schacklektioner på Café de la Régence i Paris, för fem franc i timmen. Han var som starkast när han gav svagare spelare ett rejält handikapp. Mot mästare gick det sämre.
Partiet drag för drag
Bläddra med pilarna eller tryck på ett drag. Prickade drag har en kommentar.
- 1.
- 2.
- 3.
- 4.
- 5.
- 6.
- 7.
- 8.
- 9.
- 10.
- 11.
- 12.
- 13.
- 14.
- 15.
- 16.
- 17.
- 18.
- 19.
- 20.
- 21.
- 22.
- 23.…
Ögonblicken som avgjorde
Slutet
Enligt Kieseritzkys egen rapport gav han upp efter 20.Ke2. En artikel av Friedrich Amelung från 1893 uppger att han troligen spelade 20…Sa6 och att Anderssen då annonserade matten. Partiet återges ofta med slutet 20…Sa6 21.Sxg7+ Kd8 22.Df6+ Sxf6 23.Le7#, men man misstänker att de sista dragen aldrig spelades på brädet.
Därför är partiet berömt
Partiet är ett skolexempel på 1800-talets romantiska schack, där djärva angrepp och offer värderades högre än försiktigt försvar. Med dagens ögon gjorde båda spelarna misstag, men det spelar mindre roll: vit offrar en löpare, båda tornen och damen och vinner ändå.
Slutställningen är vacker i sig: alla vita lätta pjäser deltar i matten, och varje fält runt den svarta kungen är spärrat av exakt ett skäl. Den engelske schackskribenten Bill Hartston kallade 1996 partiet en prestation som ”kanske saknar motstycke i schacklitteraturen”.
Hela partiet med kommentarer som text
1. e4 e5 2. f4 Kungsgambit: vit erbjuder f-bonden för att få snabb utveckling och en öppen f-linje. Öppningen var en av 1800-talets populäraste. 2… exf4 3. Lc4 Löpargambit. Den tillåter 3…Dh4+, så att vit förlorar rätten att rockera, men damen blir samtidigt ett mål när springaren kommer till f3. 3… Dh4+ Schack. Vit flyttar kungen och kan inte längre rockera. 4. Kf1 b5 Bryans motgambit, som Kieseritzky själv hade analyserat. Svart offrar en bonde för att locka bort löparen. I dag anses draget inte hålla. 5. Lxb5 Sf6 6. Sf3 Ett utvecklingsdrag som samtidigt angriper damen. Svart får flytta damen igen i stället för att utveckla. 6… Dh6 7. d3 Sh5 Springaren hotar Sg3+ och skyddar bonden på f4, men på kanten gör den lite nytta. 8. Sh4 Dg5 9. Sf5 c6 Svart jagar löparen på b5. 10. g4 Sf6 11. Tg1 Vit låter löparen stå kvar. Slår svart den, hamnar damen instängd medan vit utvecklar pjäs efter pjäs. 11… cxb5 Svart tar löparen. Den tyske stormästaren Robert Hübner har kallat detta svarts avgörande misstag. 12. h4 Bonden jagar damen, skyddad av springaren på f5. 12… Dg6 13. h5 Dg5 14. Df3 Två hot: Lxf4, som fångar damen, och e5, som angriper springaren på f6 och öppnar damens väg mot tornet på a8. 14… Sg8 Svart avvärjer hoten, men nu står alla svarta pjäser utom damen kvar på sina utgångsfält. 15. Lxf4 Df6 16. Sc3 Lc5 Ett utvecklingsdrag som angriper tornet på g1. 17. Sd5 Vit svarar med ett motangrepp: damen angrips och Sc7+ hotar att gaffla kung och torn. 17… Dxb2 Svart tar en bonde och hotar att ta tornet på a1 med schack. 18. Ld6 Partiets mest berömda drag. Vit låter båda tornen hänga och tänker bara på svarts kung. Hübner har påpekat att vit hade säkrare vinstvägar, men det här är draget som gjorde partiet odödligt. 18… Lxg1 Svart tar det första tornet. Wilhelm Steinitz föreslog 1879 18…Dxa1+ i stället. 19. e5 Ett lugnt drag mitt i stormen. Bonden stänger diagonalen så att damen inte kan försvara kungen, och vit hotar Sxg7+ följt av Lc7#. 19… Dxa1+ Det andra tornet faller, med schack. 20. Ke2 Här tar svarts angrepp slut. Enligt Kieseritzkys egen rapport gav han upp i den här ställningen. 20… Sa6 Så fortsätter partiet i de flesta återgivningar. Springaren täcker c7. 21. Sxg7+ Springaren tar med schack och kungen drivs till d8. 21… Kd8 22. Df6+ Damen offras också. Slår svart med springaren, släpper den skyddet av e7. Efter 22…Se7 kommer 23.Dxe7#. 22… Sxf6 23. Le7# Matt. Vit har gett bort en löpare, båda tornen och damen och sätter matt med de tre lätta pjäser som är kvar: löparen ger schack, springarna stänger flyktvägarna.
PGN – partiet som text för andra schackprogram
[Event "Vänskapsparti, spelat under Londonturneringen 1851"] [Site "London"] [Date "1851.06.21"] [Round "?"] [White "Adolf Anderssen"] [Black "Lionel Kieseritzky"] [Result "1-0"] [ECO "C33"] 1. e4 e5 2. f4 exf4 3. Bc4 Qh4+ 4. Kf1 b5 5. Bxb5 Nf6 6. Nf3 Qh6 7. d3 Nh5 8. Nh4 Qg5 9. Nf5 c6 10. g4 Nf6 11. Rg1 cxb5 12. h4 Qg6 13. h5 Qg5 14. Qf3 Ng8 15. Bxf4 Qf6 16. Nc3 Bc5 17. Nd5 Qxb2 18. Bd6 Bxg1 19. e5 Qxa1+ 20. Ke2 Na6 21. Nxg7+ Kd8 22. Qf6+ Nxf6 23. Be7# 1-0
Källor
Dragen jämförda drag för drag i tre källor (Chessgames, Wikipedia, PGN Mentor): identiska, 45 halvdrag. Datumet 21 juni 1851 kommer från Chessgames (källa: La Régence, juli 1851). Wikipedia och Chessgames anger att Kieseritzky enligt sin egen rapport gav upp efter 20.Ke2. Varje drag är dessutom kontrollerat med chess.js.
Uppdaterad 28 oktober 2026
Adolf Anderssen har de vita pjäserna, Lionel Kieseritzky de svarta.