Kort sagt: Att ställa en pjäs på rutan framför en motståndarbonde, ofta en fribonde, så att bonden inte kommer vidare.
På engelska: blockade
En bonde går bara rakt fram. Står en pjäs på rutan framför den kommer den inte vidare. Att ställa en pjäs där kallas blockad, och rutan kallas blockadfältet. Oftast blockerar man en fribonde, som annars hade kunnat gå hela vägen fram.
Vem ska blockera?
Alla pjäser kan blockera, men springaren är vanligast. En lätt pjäs får en stabil plats på blockadfältet, en utpost där ingen bonde kan jaga bort den. Ett torn eller en dam är för värdefulla för jobbet, och de kan jagas bort av motståndarens lätta pjäser. Målet är sedan att vinna den blockerade bonden. Den som äger bonden vill i stället driva bort blockeraren och få bonden att rulla igen.
När blockaden bryts
I AVRO-turneringen 1938 hade Michail Botvinnik en fribonde på e6 mot José Raúl Capablanca. Svarts dam stod framför den och höll den kvar.
Löparoffret 30. La3 lockade bort damen från blockaden, och efter det gick det fort. Läs hela partiet: Botvinnik–Capablanca 1938.
Nimzowitschs ord
Det var Aron Nimzowitsch som på 1920-talet gjorde blockaden till ett av sina viktigaste begrepp, tillsammans med profylax och övergardering. Hans idéer om att stoppa bönder med pjäser lever kvar, till exempel i spelet mot den isolerade dambonden, där en springare på rutan framför bonden är det klassiska svaret.
Vanliga frågor
Varför blockerar man oftast med en springare?
En lätt pjäs får en stabil plats på rutan framför bonden. Ett torn eller en dam är för värdefulla för jobbet och kan jagas bort av motståndarens lätta pjäser.
Vem gjorde blockaden känd?
Aron Nimzowitsch, som på 1920-talet gjorde blockad till ett av sina viktigaste begrepp, tillsammans med profylax och övergardering.
Uppdaterad 14 november 2026