Bra och dålig löpare i schack

Löparen och bönderna

En löpare byter aldrig färg. Står de egna bönderna på samma färg som den, kommer den inte förbi dem, och den kan inte heller hjälpa till att anfalla det som står på den andra färgen. En sådan löpare kallas dålig. En löpare som har bönderna på den andra färgen har fria diagonaler och kallas bra.

Det är alltså bönderna som avgör, och mest de som står fast i mitten. Därför handlar planen för löparen nästan alltid om bönderna: vilka som kan flytta, och vilka som står kvar.

Den franska löparen

Franskt försvar, framskjutningsvarianten. Svarts bönder på d5 och e6 står på ljusa rutor och stänger in löparen på c8.

Caro-Kann, klassiska varianten. Här kommer löparen ut till f5 innan svart spelar …e6, och den hamnar inte bakom bönderna.

I franskt försvar bygger svart en mur med bönderna på d5 och e6, och löparen på c8 hamnar bakom den. Det är priset för en stabil ställning. I Caro-Kann spelar svart …c6 i stället för …e6 och kan få ut löparen till f5 innan bonden på e6 stänger vägen.

Vad du gör med en dålig löpare

Byt bort den, helst mot motståndarens bra löpare. I franskt görs det ofta med …b6 och …La6, som du kan följa i ordlistan.
Ställ den utanför kedjan. Framför bönderna kan den vara aktiv, även om den fortfarande kallas dålig.
Flytta bönderna till den andra färgen, om det går utan att skapa nya svagheter.
Öppna ställningen. När bönderna byts av försvinner muren.

Den som spelar mot en dålig löpare vill tvärtom: hålla bönderna fast på löparens färg, och byta av de andra pjäserna så att den dåliga löparen blir kvar.

En bra löpare i arbete

Fischer–Spasskij, VM-matchen 1972, efter 23.Lc4. Svarts bönder på c5 och d4 står på mörka rutor och kan inte stoppa vits löpare, som går på ljusa. Den siktar på e6 och, bakom den, svarts kung. Vit står klart bättre.

I det sjätte partiet i VM-matchen 1972 hamnade svarts bönder på c5 och d4 efter 20.e4 d4, och där stod de fast, på mörka rutor. Svart hade ingen löpare kvar som kunde byta bort Bobby Fischers löpare, och den fick fritt spelrum på de ljusa rutorna. Läs om bönderna på sidan om bondestrukturer.

Den dåliga löparen som avgjorde

En dålig löpare är inte en död löpare. Michail Botvinniks löpare på b2 stod länge bakom sina egna bönder i AVRO-turneringen 1938.

Botvinnik–Capablanca, AVRO 1938, efter 12.Lb2. Vits löpare har bönderna på c3, d4 och e3 framför sig, alla på mörka rutor. En dålig löpare, enligt boken.

Arton drag senare hade ställningen öppnats. Vit hade en fribonde på e6, och svarts dam blockerade den. Löparen på b2 såg fortfarande instängd ut.

Vit drar. Samma löpare arton drag senare. Svarts dam blockerar fribonden på e6. Hitta draget där den dåliga löparen avgör partiet.

Vanliga misstag

Bönderna på löparens färg. Har du en löpare kvar, ställ helst bönderna på den andra färgen.
Att byta bort den bra löparen. Då blir den dåliga kvar.
Att ge upp den dåliga löparen. Den försvarar ofta de egna bönderna, och när ställningen öppnas kan den få liv.

Kom ihåg

Bönderna avgör om en löpare är bra eller dålig, mest de som står fast i mitten.
En dålig löpare kan bytas bort, ställas utanför kedjan eller vänta på att ställningen öppnas.
Mot en dålig löpare: håll bönderna fast och byt av de andra pjäserna.

I slutspelet gäller samma sak, och där finns ett specialfall: med olikfärgade löpare blir det ofta remi, även med en eller två bönder mer.

Vanliga frågor

Vad är en dålig löpare?

En löpare vars egna bönder står på rutor med samma färg som den, så att de stänger dess diagonaler. En löpare som har bönderna på den andra färgen kallas bra.

Var ska bönderna stå om man har en löpare kvar?

En vanlig tumregel är att ställa bönderna på den andra färgen. Då kompletterar de varandra: bönderna tar rutor av den ena färgen och löparen av den andra.

Ska man byta bort sin dåliga löpare?

Ofta, gärna mot motståndarens bra löpare. Men den dåliga löparen försvarar ofta de egna bönderna, och ibland hittar den en diagonal utanför bondekedjan där den gör stor nytta.

Uppdaterad 14 november 2026